Attjo! *blåser bort lite damm* Jag tänkte att det häringa soppkoket jag håller på med det kommer jag ju inte att minnas när jag behöver det igen så det är lika bra att skriva ner det. Mulligatawny soup ska det bli. Eller, det vete tusan om det har nåt med originalet att göra alls. Jag trodde att jag visste vad mulligatawny soup var - en krämig currydoftande kycklingsoppa med ris i. Jo tjena. Det verkar finnas lika många sätt att laga mulligatawny soup som det finns kockar. Rätt många verkar tycka att soppan är vegetarisk. Och kokas med linser. Somliga använde potatis för att göra soppan tjock, de flesta linser, men några ris. En del bröt currysmaken med citron, andra med tamarind. Några hade morötter och selleri, andra aubergine och somliga frukt - äpple, mango till och med ananas. En del hade soppan buljongklar, andra hade i kokosmjölk, en del använde grädde och några hade i yoghurt. Ingen jävla ordning alls. Mitt recept komponerade jag utifrån vad jag hade hemma och var sugen på - och som fanns med i åtminstone några av recepten jag hittade. Fast majsen är nog fan tveksam. Den finns med i det recept som sägs vara soppnazistens, men ingen annanstans vad jag hittat.
Det här behövs:
ca 1,5 liter vatten
3 msk kycklingfond
1 gul lök
1 stor röd paprika
3 stjälkar selleri
1-2 vitlöksklyftor
1 tumme färsk ingefära
ca 1 msk gul curry
1 tsk gurkmeja
2 morötter
2-3 potatisar
1- 1,5 dl långkornigt ris t.ex. basmati
1 liten burk majs
ca 250 stekt eller grillad kyckling i småbitar
ca 2 dl grädde - eller kokosmjölk/kokosgrädde om du föredrar det
1-2 msk vetemjöl
Gör så här:
Sätt på en gryta med kycklingfonden. Finhacka löken, sellerin och paprikan, pressa vitlöksklyftan, skala och skär ingefäran mycket smått hackad. Fräs dem i smör i omgångar och häll över soppgrytan eftersom. I sista omgången pudrar du över curryn och gurkmejan, låt det fräsa lilte i smöret. Ta ett par slevar av kycklingfonden och koka ur stekpannan med, häll över i soppgrytan.
Skala och skiva morötter och potatis, lägg ner i soppgrytan. Låt detta koka i ca en kvart innan du tillsätter riset. Ta tiden och koka riset så många minuter som anges på förpackningen (inkl ev tid för att ångas). Tillsätt grädde - eller kokosmjölk/kokosgrädde. Låt soppan koka upp ordentligt, kolla om den är för grytig och behöver spädas. Smaka sedan av, mer salt? Behöver soppan redas eller har potatis och ris gjort jobbet? Om du vill reda - skaka ihop 0,5 dl kallt vatten med 1-2 msk vetemjöl eller majsena. Vispa/rör ner redningen medan soppan kokar - lite i taget så märker du när det är lagom. Om du använder vetemjöl, koka soppan ett par minuter. Om du använder annan redning, läs på förpackningen om det ska kokas eller inte.
Dags att njuta soppan med ett gott bröd!
måndag 25 april 2011
lördag 15 januari 2011
Shephe...Cottag... Minced meat pie
Nä det finns inte mycket traditionellt i denna rätt jag svängde ihop på en höft. En Sheperd's pie ska - som namnet fåraheredens paj syftar på - innehålla lamm eller får. En Cottage pie ska - som namnet stugans/lantställets paj syftar på - innehålla grönsaker. Lammfärsen var dyr och dottern nekade bestämt till ärter och annat i pajen. Men jag hade iallafall en köttfärsröra, som täckts med hemmagjort potatismos och gratinerats, så jag tänker kalla den Minced meat pie. Den blev väldigt god. Inte typiskt brittisk alls ;)
Det här behövs:
Rejält med potatis, en fast sort
Några deciliter mjölk
2 msk smör
Några msk riven ost, gärna cheddar
800 gram nötfärs
140 gram bacon
Gör så här:
Skala potatisen, skär den i mindre bitar och lägg den i en gryta med saltat vatten. Låt vattnet koka upp och potatisen sjuda tills den är ordentligt mjuk när du känner med gaffel eller sticka.
Under tiden steker du köttfärsen i omgångar, låt den få färg ordentligt, och lägg över i en gryta. Häll vinet i grytan och låt den stå på mellanvärme och puttra. Häll av spadet från tomatburkarna och spara det, skär tomaterna i bitar och lägg i dem också. Krydda med salt, peppar, lagerblad och timjan.
Hacka bacon, stek den också och lägg över i grytan. Låt sedan löken steka vid lägre värme, tills den blir genomskinlig och får lite färg. Pressa i vitlöken, rör några varv och lägg över i grytan.
Låt grytan puttra medan du gör potatismoset. Fyll på med tomatspadet om det behövs, men köttfärsröran ska vara ganska fast. Om den är såsig kommer moset att dra åt sig såsen och bli soppigt.
Koka upp ca tre dl mjölk och håll den varm. Häll av kokvattnet från potatisen. Mosa potatisen med en potatisstöt (alternativt pressa den). Rör i den varma mjölken lite i taget, du behöver kanske inte allt. Moset ska vara fast i konsistensen. Pärstamp, inte potatispuré. Smaksätt med nymald/mortlad svartpeppar och rör ner ett par skedar smör. Smaka av, mer salt?
Ta upp lagerbladen från köttfärsröran och fördela den i en ugnsfast form. Klicka ut moset ovanpå. Strö lite riven ost överst. Gratinera i 250 grader tills ytan fått lite färg.
Gör under tiden en sallad att servera till. Jag skar till fina morotsstrimlor som fick ett uppkok, och sen tinade jag ärter i det vattnet. Hällde av, sköljde isande kallt och blandande ner grönsakerna i strimlad isbergssallad.
Jag kollade runt lite bland recept och bloggar om Cottage pie, och den numera traditionella smaksättningen tycks hålla sig kring köttbuljong/fond, timjan och worchestershiresås. En del använder lagerblad. Burktomater är ett senare påfund. Somliga har vitt vin, andra rött, de flesta inget vin. Eller vitlök. Andra grönsaker ger smak; lök förstås, morötter och ibland selleri, några har i ärter. Hos någon hittar jag tipset att sätta till lite majsmjöl i köttröran för att göra den lite såsigare
Potatismoset hålls oftast neutralt med salt & peppar. Någon använder muskotnöt. Andra piggar upp rätten med att blanda i lite palsternacka i moset.
Men så är det ju det här med köttet. Ska det vara malt kött, tärnat kött eller kött i bitar? Eller rent av tärningar av söndagens överblivna rostbiff? Rätten är gammal, men köttkvarnen kom inte förrän 1870, så originalet måste haft kött berett med kniv. Nästa gång kanske jag testar att göra pajen med tärnat kött. Det låter rätt med lite mer tuggmotstånd mot det mjuka moset.
Det är förresten svårt att hitta gränsen mellan Cottage pie och Shepherd's pie. Grönsaker och smaksättning varierar lika mycket inom som mellan recepten. Förutom just då att fåraherdens paj innehåller lamm. Svamp har jag iofs hittat i Shepherd's pie men inte i Cottage pie. Mer experiment att se fram emot :)
Det här behövs:
Rejält med potatis, en fast sort
Några deciliter mjölk
2 msk smör
Några msk riven ost, gärna cheddar
800 gram nötfärs
1 dl vitt vin
2 burkar hela skalade tomater
4 lagerblad
ca 0,5 tsk torkad timjan
1 tsk salt
svartpeppar
140 gram bacon
En stor eller två små gula lökar
2 klyftor vitlök
Gör så här:
Skala potatisen, skär den i mindre bitar och lägg den i en gryta med saltat vatten. Låt vattnet koka upp och potatisen sjuda tills den är ordentligt mjuk när du känner med gaffel eller sticka.
Under tiden steker du köttfärsen i omgångar, låt den få färg ordentligt, och lägg över i en gryta. Häll vinet i grytan och låt den stå på mellanvärme och puttra. Häll av spadet från tomatburkarna och spara det, skär tomaterna i bitar och lägg i dem också. Krydda med salt, peppar, lagerblad och timjan.
Hacka bacon, stek den också och lägg över i grytan. Låt sedan löken steka vid lägre värme, tills den blir genomskinlig och får lite färg. Pressa i vitlöken, rör några varv och lägg över i grytan.
Låt grytan puttra medan du gör potatismoset. Fyll på med tomatspadet om det behövs, men köttfärsröran ska vara ganska fast. Om den är såsig kommer moset att dra åt sig såsen och bli soppigt.
Koka upp ca tre dl mjölk och håll den varm. Häll av kokvattnet från potatisen. Mosa potatisen med en potatisstöt (alternativt pressa den). Rör i den varma mjölken lite i taget, du behöver kanske inte allt. Moset ska vara fast i konsistensen. Pärstamp, inte potatispuré. Smaksätt med nymald/mortlad svartpeppar och rör ner ett par skedar smör. Smaka av, mer salt?
Ta upp lagerbladen från köttfärsröran och fördela den i en ugnsfast form. Klicka ut moset ovanpå. Strö lite riven ost överst. Gratinera i 250 grader tills ytan fått lite färg.
Gör under tiden en sallad att servera till. Jag skar till fina morotsstrimlor som fick ett uppkok, och sen tinade jag ärter i det vattnet. Hällde av, sköljde isande kallt och blandande ner grönsakerna i strimlad isbergssallad.
Jag kollade runt lite bland recept och bloggar om Cottage pie, och den numera traditionella smaksättningen tycks hålla sig kring köttbuljong/fond, timjan och worchestershiresås. En del använder lagerblad. Burktomater är ett senare påfund. Somliga har vitt vin, andra rött, de flesta inget vin. Eller vitlök. Andra grönsaker ger smak; lök förstås, morötter och ibland selleri, några har i ärter. Hos någon hittar jag tipset att sätta till lite majsmjöl i köttröran för att göra den lite såsigare
Potatismoset hålls oftast neutralt med salt & peppar. Någon använder muskotnöt. Andra piggar upp rätten med att blanda i lite palsternacka i moset.
Men så är det ju det här med köttet. Ska det vara malt kött, tärnat kött eller kött i bitar? Eller rent av tärningar av söndagens överblivna rostbiff? Rätten är gammal, men köttkvarnen kom inte förrän 1870, så originalet måste haft kött berett med kniv. Nästa gång kanske jag testar att göra pajen med tärnat kött. Det låter rätt med lite mer tuggmotstånd mot det mjuka moset.
Det är förresten svårt att hitta gränsen mellan Cottage pie och Shepherd's pie. Grönsaker och smaksättning varierar lika mycket inom som mellan recepten. Förutom just då att fåraherdens paj innehåller lamm. Svamp har jag iofs hittat i Shepherd's pie men inte i Cottage pie. Mer experiment att se fram emot :)
fredag 14 januari 2011
Italiensk falugryta
"Nej, inte falukorv och pasta igen!" var första tanken när jag kollade på klockan som hunnit uppnå middagstid utan att jag planerat matsedeln. Men hungern var stor, plånboken nästan tom, och falukorv fick det bli. Skafferiet kom till räddningen. Vi slapp stuvade makaroner med stekt korv. Korven fick sällskap av tomat, lök, paprika, svamp, en skvätt vin och lite örter och tillsammans med fusilli/skruvmakaroner blev det faktiskt riktigt gott. En vardagshöjdare tror jag bestämt.
Det här behövs:
1 dl vitt vin
salt
svartpeppar
ca 1 tsk torkad salvia - eller färsk hackad
ev 1 tsk socker
olivolja
smör
1 röd paprika
1 stor burk skivade champinjoner - eller färsk svamp
400 gram falukorv
Gör så här:
Sätt på en stor gryta vatten till pastan, glöm inte minst en tesked vatten per liter vatten. Ställ en annan gryta på stora plattan, häll i vinet och låt det puttra på och reducera.
Under tiden hackar du löken, och paprikan, och kramar vattnet ur champinjonerna.
Ta av grytan med vinet, ställ dit en stekpanna och fräs upp löken i en skvätt olivolja och en klick smör. Hiva över löken i grytan med vinet. Fräs nu paprikan.
Häll tomatspadet i grytan med lök och vin. Krydda med salt, peppar och salvia. Kanske behöver du en nypa socker - det beror på vilket vin och vilka tomater du använder. Och om du steker löken långsamt och försiktigt, för då ger den en sötma som kan bli precis lagom. Vänta med sockret till sista avsmakningen om du är osäker.
Om du inte redan hällt pastan i vattnet är det nog dags nu.
Skär falukorven i strimlor medan paprikan och svampen steker färdigt och hivas över i grytan. Bryn falukorven och skär under tiden de konserverade tomaterna i bitar.
Låt till sist hela grytan med korv och allt koka ihop nån minut medan pastan blir klar. Passa på att smaka av. För surt? Ta en nypa socker.
Använder du färsk salvia kanske du behöver tillsätta lite mer nu för att få den där fräscha örtiga smaken. Får du inte tag i, eller inte gillar, salvia kan du pröva med rosmarin.
Jag använde Muttis hela skalade tomater och de gav bra grytig konsistens utan att jag behövde koka bort så mycket vatten. En del billigare tomatsorter har större andel tomatjuice och mindre hela tomater, då kan man antingen behöva koka grytbasen mer så vattnet ångar bort eller hälla av en del tomatjuice som man inte tar med i grytan.
Det här blev en riktigt bra vardagsrätt, nåt lite annorlunda att göra med falukorven. Det finns förstås inget äkta italienskt i en rätt med falukorv - men smakerna i grytbasen är definitivt italienska. Byt ut falukorven mot salsiccia och du har flyttat betydligt närmare Italien ;)
Fusilli var ett bra pastaval, räfflorna sög åt sig såsen precis som jag hade tänkt. Det finns andra mer eller mindre fantasifulla varianter med samma verkan - radiatori (radiatorer=element), casareccia/strozzapreti/gemelli (vriden/skruvad kort pasta), cavatappi/cotelli (räfflad korkskruvformad). Strozzapreti betyder förresten präststrypare eller prästkvävare vilket enligt myten motiveras av att den glupske prästen vräkte i sig den goda maten så han satte i halsen. Så ät försiktigt ;)
Det här behövs:
1 dl vitt vin
1 stor gul lök, eller 2 små
2 burkar hela skalade tomater - gärna Muttisalt
svartpeppar
ca 1 tsk torkad salvia - eller färsk hackad
ev 1 tsk socker
olivolja
smör
1 röd paprika
1 stor burk skivade champinjoner - eller färsk svamp
400 gram falukorv
Gör så här:
Sätt på en stor gryta vatten till pastan, glöm inte minst en tesked vatten per liter vatten. Ställ en annan gryta på stora plattan, häll i vinet och låt det puttra på och reducera.
Under tiden hackar du löken, och paprikan, och kramar vattnet ur champinjonerna.
Ta av grytan med vinet, ställ dit en stekpanna och fräs upp löken i en skvätt olivolja och en klick smör. Hiva över löken i grytan med vinet. Fräs nu paprikan.
Häll tomatspadet i grytan med lök och vin. Krydda med salt, peppar och salvia. Kanske behöver du en nypa socker - det beror på vilket vin och vilka tomater du använder. Och om du steker löken långsamt och försiktigt, för då ger den en sötma som kan bli precis lagom. Vänta med sockret till sista avsmakningen om du är osäker.
Om du inte redan hällt pastan i vattnet är det nog dags nu.
Skär falukorven i strimlor medan paprikan och svampen steker färdigt och hivas över i grytan. Bryn falukorven och skär under tiden de konserverade tomaterna i bitar.
Låt till sist hela grytan med korv och allt koka ihop nån minut medan pastan blir klar. Passa på att smaka av. För surt? Ta en nypa socker.
Använder du färsk salvia kanske du behöver tillsätta lite mer nu för att få den där fräscha örtiga smaken. Får du inte tag i, eller inte gillar, salvia kan du pröva med rosmarin.
Jag använde Muttis hela skalade tomater och de gav bra grytig konsistens utan att jag behövde koka bort så mycket vatten. En del billigare tomatsorter har större andel tomatjuice och mindre hela tomater, då kan man antingen behöva koka grytbasen mer så vattnet ångar bort eller hälla av en del tomatjuice som man inte tar med i grytan.
Det här blev en riktigt bra vardagsrätt, nåt lite annorlunda att göra med falukorven. Det finns förstås inget äkta italienskt i en rätt med falukorv - men smakerna i grytbasen är definitivt italienska. Byt ut falukorven mot salsiccia och du har flyttat betydligt närmare Italien ;)
Fusilli var ett bra pastaval, räfflorna sög åt sig såsen precis som jag hade tänkt. Det finns andra mer eller mindre fantasifulla varianter med samma verkan - radiatori (radiatorer=element), casareccia/strozzapreti/gemelli (vriden/skruvad kort pasta), cavatappi/cotelli (räfflad korkskruvformad). Strozzapreti betyder förresten präststrypare eller prästkvävare vilket enligt myten motiveras av att den glupske prästen vräkte i sig den goda maten så han satte i halsen. Så ät försiktigt ;)
lördag 8 januari 2011
I ugnen med honung & citron
Nästan varje gång jag äter middag med morsan lagar vi något nytt, något saxat ur en mattidning, uppsnappat på nätet eller tipsat av vänner. Ibland bläddrar vi i receptpärmen och hittar något vi inte lagat på länge, trots att de nedskrivna betygen och kommentarerna är positiva eller till och med lysande.
Så jag tänkte återuppliva några av de gamla favoriterna, ibland hela recepten, ibland en doft, smak eller krydda. Den här gången lagar jag något ur minnet, eftersom jag hade ett kilo kycklingfilé som jag inte visste vad jag skulle göra med. På 80-talet brukade morsan göra en allt-i-ett-rätt i ugnen. Kött och hel potatis fick gona ihop sig med soya, honung och citron. Det var alltid potatisarna som tog slut först, för jäklar vad goda de blev. Det här var ursprungligen en rätt med revbensspjäll, men nu är jag inte så himla förtjust i att leta kött bland fläsket, och som sagt jag hade ett kilo kycklingfilé.
Lärdomen blev att kycklingfiléer inte gör sig bäst tillagade på detta sätt. Däremot fick smakerna i rätten med beröm godkänt av den nya generationen, företrädd av dottern. Kombinationen sött, surt, salt och därtill hetta för att uppnå karamellisering och maillardreaktion... mmm... Så gott med potatisen i den mörkbruna syrliga sirapsliknande marinaden! Vid andra portionen fick jag slita rejält för att få loss potatisen från den svalnande karamellen :) Kycklingfilén tål förstås den tid som krävs, så nästa gång får det bli något annat. Kyckling i bitar med ben kanske. Fast kyckling vågar jag inte ha ihop med potatisen, vill inte riskera att några campylobacter överlever så då förlorar jag allt-i-ett-grejen. Det spelar inte så stor roll för mig, jag rymmer en större och en mindre långpanna i ugnen.
Det här behövs:
75 gram smör
0,75 dl pressad citron
finrivet skal från 1 citron
1 dl flytande (honung), typ svensk, inte akacia, apelsinblom el. likn.
0.5 dl mörk kinesisk soya, typ Mrs Chengs mushroom soy
1 kilo kycklingfilé (jag rekommenderar istället nåt kött som tål/mår bra av lång tillagningstid men skriver ändå ner hur jag gjorde)
En liten långpanna full med små hela skalade potatisar
Till såsen:
2 dl grädde
2 dl vatten
0,5 dl marinad
kyckling- eller köttbuljong
svartpeppar
Gör så här:
Smält smöret och ta åt sidan. Rör ner de andra ingredienserna till marinaden. Ta 1 dl av marinaden till en liten långpanna med hel skalad potatis. Ta 1 dl av marinaden till kycklingfilén, som gärna skärs i tre bitar så att smakerna kommer åt. Spar resten av marinaden. Vänd potatis respektive kött i marinaden, mal svartpeppar över och skjuts in i ugnen på 225 grader.
Vänd kontinuerligt. Kycklingen tas ut när den är knappt färdig, köttsaften klar och inte rosa. Häll upp marinaden i en kastrull och låt den koka ihop (att låta marinaden koka ihop i långpannan i ugnen lyckades inte för mig, jag brände den vilket gick fort när vätskelagret var tunt och långpannan lätt bågnad). Fortsätt samtidigt med potatisen tills riktigt mjuk inuti och karamelliserat brun på utsidan. Lägg då ut kycklingfilérna i en långpanna, pensla på den koncentrerade marinaden och värm på kycklingen.
Koka samtidigt upp grädde, vatten och marinad till såsen. Skaka ihop 1 dl vatten och 1 msk vetemjöl, vispa ner i såsen. Mal lite svartpeppar över. Smaka av. Mer honung? mer citron?
Det här är tredje portionen, när potatisen fått en extra omgång i ugnen och blivit ännu brunare. Om vi gillade maten? Till och med dottern tog en andra portion.
En somrigare dag skulle jag hoppa över gräddsåsen och göra en saftig sallad med frukt till istället. Gräddsåsen finns inte med i originalreceptet heller, men en dag med meterdjup snö känns inte som den rätta för sallad med vattenmelon och citron.
Ett annat sätt att göra en karamellig söt-sur-salt potatis i ugn är Jamie Olivers balsamicopotatis. Det receptet skriver jag in en annan gång och länkar till
Så jag tänkte återuppliva några av de gamla favoriterna, ibland hela recepten, ibland en doft, smak eller krydda. Den här gången lagar jag något ur minnet, eftersom jag hade ett kilo kycklingfilé som jag inte visste vad jag skulle göra med. På 80-talet brukade morsan göra en allt-i-ett-rätt i ugnen. Kött och hel potatis fick gona ihop sig med soya, honung och citron. Det var alltid potatisarna som tog slut först, för jäklar vad goda de blev. Det här var ursprungligen en rätt med revbensspjäll, men nu är jag inte så himla förtjust i att leta kött bland fläsket, och som sagt jag hade ett kilo kycklingfilé.
Lärdomen blev att kycklingfiléer inte gör sig bäst tillagade på detta sätt. Däremot fick smakerna i rätten med beröm godkänt av den nya generationen, företrädd av dottern. Kombinationen sött, surt, salt och därtill hetta för att uppnå karamellisering och maillardreaktion... mmm... Så gott med potatisen i den mörkbruna syrliga sirapsliknande marinaden! Vid andra portionen fick jag slita rejält för att få loss potatisen från den svalnande karamellen :) Kycklingfilén tål förstås den tid som krävs, så nästa gång får det bli något annat. Kyckling i bitar med ben kanske. Fast kyckling vågar jag inte ha ihop med potatisen, vill inte riskera att några campylobacter överlever så då förlorar jag allt-i-ett-grejen. Det spelar inte så stor roll för mig, jag rymmer en större och en mindre långpanna i ugnen.
Det här behövs:
75 gram smör
0,75 dl pressad citron
finrivet skal från 1 citron
1 dl flytande (honung), typ svensk, inte akacia, apelsinblom el. likn.
0.5 dl mörk kinesisk soya, typ Mrs Chengs mushroom soy
1 kilo kycklingfilé (jag rekommenderar istället nåt kött som tål/mår bra av lång tillagningstid men skriver ändå ner hur jag gjorde)
En liten långpanna full med små hela skalade potatisar
Till såsen:
2 dl grädde
2 dl vatten
0,5 dl marinad
kyckling- eller köttbuljong
svartpeppar
Gör så här:
Smält smöret och ta åt sidan. Rör ner de andra ingredienserna till marinaden. Ta 1 dl av marinaden till en liten långpanna med hel skalad potatis. Ta 1 dl av marinaden till kycklingfilén, som gärna skärs i tre bitar så att smakerna kommer åt. Spar resten av marinaden. Vänd potatis respektive kött i marinaden, mal svartpeppar över och skjuts in i ugnen på 225 grader.
Vänd kontinuerligt. Kycklingen tas ut när den är knappt färdig, köttsaften klar och inte rosa. Häll upp marinaden i en kastrull och låt den koka ihop (att låta marinaden koka ihop i långpannan i ugnen lyckades inte för mig, jag brände den vilket gick fort när vätskelagret var tunt och långpannan lätt bågnad). Fortsätt samtidigt med potatisen tills riktigt mjuk inuti och karamelliserat brun på utsidan. Lägg då ut kycklingfilérna i en långpanna, pensla på den koncentrerade marinaden och värm på kycklingen.
Koka samtidigt upp grädde, vatten och marinad till såsen. Skaka ihop 1 dl vatten och 1 msk vetemjöl, vispa ner i såsen. Mal lite svartpeppar över. Smaka av. Mer honung? mer citron?
Det här är tredje portionen, när potatisen fått en extra omgång i ugnen och blivit ännu brunare. Om vi gillade maten? Till och med dottern tog en andra portion.En somrigare dag skulle jag hoppa över gräddsåsen och göra en saftig sallad med frukt till istället. Gräddsåsen finns inte med i originalreceptet heller, men en dag med meterdjup snö känns inte som den rätta för sallad med vattenmelon och citron.
Ett annat sätt att göra en karamellig söt-sur-salt potatis i ugn är Jamie Olivers balsamicopotatis. Det receptet skriver jag in en annan gång och länkar till
måndag 3 januari 2011
Blodapelsinsaft
Blodapelsin är en av mina passioner. Så har det inte alltid varit, länge valde jag de blonda, söta, lättillgängliga och insmickrande kusinerna apelsin, clementin, satsumas, tangerine. Min första riktiga utlandsresa som vuxen var bröllopsresan till Florida. Apelsiner i överflöd. Färskpressad apelsinjuice var trots detta en ganska dyr dryck på restaurangmenyerna. Men som jag njöt!
Nu när jag tänker på det undrar jag om det inte var resan till Sicilien som fick mig frälst på blodapelsiner. På det lilla lägenhetshotellet i Siracusas gamla stan Ortigia stod det alltid skålar med frukt framme. Kaktusfikon och så blodapelsiner förstås. Ofta fula, grönskimrande, grovt knottriga eller ojämna. Ändå underbart saftiga, med massor av smak, och inte alls så yxigt sura som jag förväntade mig utifrån utseendet.
Det finns ju bara en nackdel. Magen. Halsbränna/sur mage/magkatarr går inget vidare ihop med de sicilianska läckerheterna. Så jag stoppar i mig några kalktabletter och fortsätter äta ;)
Glömde nästan - läpparna. Bästa sättet att njuta blodapelsinerna är skurna i klyftor, att slita och suga köttet och saften från skalet. Gissningsvis ser man ut som Underlandets Cheshirekatt när man går loss på apelsinklyftorna en kylig vinterkväll. Blodapelsinerna rodnar ju när nätterna på Sicilien är kalla, inte oväntat är det kallt här hemma också. Kyla får läppar att spricka. Blodapelsinjuice innehåller riktligt med syra. Ni fattar. Cerat på. Sen klyfta.
I söndags handlade jag på stormarknaden och hittade blodapelsiner till fyndpriset 5:90 för en kilospåse. Nu jäklar fanns det ingen ursäkt längre för att inte göra den där saften jag funderat på så många gånger. Jag säger bara det, hade jag vetat att det var så enkelt - och så gott - hade jag inte gått och dragit på det så! Första glaset med ljust rödskimrande isklirrande saft gick till dottern. Hon skulle bara smaka en klunk, och sedan fick jag aldrig tillbaka glaset...
Gör saften. Det är inte svårt och arbetsinsatsen är väl investerad tid. Jag lovar, saften gör succé. Den lilla flaska jag tog med till jobbet frambringade lovord, leenden, smackanden, gutterala läten och frågor om receptet.
Det här behövs:
2 kilo blodapelsiner
1,5 kilo strösocker
2 matskedar citronsyra
1 liter vatten
zestjärn, vasst rivjärn eller potatisskalare
silduk eller finmaskig sil
Gör så här:
Börja med att skrubba apelsinerna med varmt vatten och en rotborste eller ren diskborste. Torka dem torra. Riv av det yttersta gula på skalen med ett zestjärn eller vasst rivjärn. Man kan använda en potatisskalare också men då måste man vrida eller stöta skalen för att få fram den olja essensen ur skalet.
Lägg apelsinskalet i en stor bunke eller gryta som tål värme. Häll i socker och citronsyra och blanda.
Koka upp vattnet, häll det i bunken och rör om tills sockret smälter. Låt svalna.
Dela och pressa apelsinerna under tiden. Det gör inget om det kommer med kärnor och fruktkött.
Blanda ner apelsinjuicen i den svala sockerlagen. Rigga upp silduken i sin ställning eller i ett durkslag ovanför en bunke eller gryta. Silduk hittade jag förresten på närmaste icabutik för en tjuga.
Skopa eller häll apelsinsaften genom sil/silduk. Har du tid och vill ha saften riktigt ren och klar låter du den droppa igenom silduk på egen hand. Annars kan du på slutet ta loss silduken och vrida lätt för att få ut det mesta av saften ur fruktsaft/kött/skal.
Häll upp saften på väl rengjorda flaskor. Gärna mörka. Ställ saftflaskorna i kylen. Om du vill ha längre hållbarhet, använd konserveringsmedel och följ anvisningarna på flaskan/påsen. Eller frys saften.
Räkna med att du får ungefär 2,5 liter saft. Jag använde 2 eller 3 apelsiner utöver 2 kilo, och ökade på sockret till 1,6 kilo och fick 2,7 liter saft att späda ungefär 1:4.
Mina blodapelsiner var till största delen av sorten Moro, och några var Sanguinello. Båda från Sicilien och plockade tidigt på säsongen, före jul förmodligen. Det syntes på färgen. De flesta hade bara en röd kant i fruktköttet och ett par Moro var helt blonda. De var goda ändå, både att äta och att göra saft på. Jag måste testa att göra saft i februari också, då borde saften bli riktigt röd. Fast jag har ju två kilo blodapelsiner kvar... marmelad kanske? Läser mer om blodapelsiner på Taffel och får inspiration, en siciliansk blodapelsinsallad? italiensk fläsklägg med blodapelsin och rosmarin?
Nu när jag tänker på det undrar jag om det inte var resan till Sicilien som fick mig frälst på blodapelsiner. På det lilla lägenhetshotellet i Siracusas gamla stan Ortigia stod det alltid skålar med frukt framme. Kaktusfikon och så blodapelsiner förstås. Ofta fula, grönskimrande, grovt knottriga eller ojämna. Ändå underbart saftiga, med massor av smak, och inte alls så yxigt sura som jag förväntade mig utifrån utseendet.
Det finns ju bara en nackdel. Magen. Halsbränna/sur mage/magkatarr går inget vidare ihop med de sicilianska läckerheterna. Så jag stoppar i mig några kalktabletter och fortsätter äta ;)
Glömde nästan - läpparna. Bästa sättet att njuta blodapelsinerna är skurna i klyftor, att slita och suga köttet och saften från skalet. Gissningsvis ser man ut som Underlandets Cheshirekatt när man går loss på apelsinklyftorna en kylig vinterkväll. Blodapelsinerna rodnar ju när nätterna på Sicilien är kalla, inte oväntat är det kallt här hemma också. Kyla får läppar att spricka. Blodapelsinjuice innehåller riktligt med syra. Ni fattar. Cerat på. Sen klyfta.
I söndags handlade jag på stormarknaden och hittade blodapelsiner till fyndpriset 5:90 för en kilospåse. Nu jäklar fanns det ingen ursäkt längre för att inte göra den där saften jag funderat på så många gånger. Jag säger bara det, hade jag vetat att det var så enkelt - och så gott - hade jag inte gått och dragit på det så! Första glaset med ljust rödskimrande isklirrande saft gick till dottern. Hon skulle bara smaka en klunk, och sedan fick jag aldrig tillbaka glaset...
Gör saften. Det är inte svårt och arbetsinsatsen är väl investerad tid. Jag lovar, saften gör succé. Den lilla flaska jag tog med till jobbet frambringade lovord, leenden, smackanden, gutterala läten och frågor om receptet.
Det här behövs:
2 kilo blodapelsiner
1,5 kilo strösocker
2 matskedar citronsyra
1 liter vatten
zestjärn, vasst rivjärn eller potatisskalare
silduk eller finmaskig sil
Gör så här:
Börja med att skrubba apelsinerna med varmt vatten och en rotborste eller ren diskborste. Torka dem torra. Riv av det yttersta gula på skalen med ett zestjärn eller vasst rivjärn. Man kan använda en potatisskalare också men då måste man vrida eller stöta skalen för att få fram den olja essensen ur skalet.
Lägg apelsinskalet i en stor bunke eller gryta som tål värme. Häll i socker och citronsyra och blanda.
Koka upp vattnet, häll det i bunken och rör om tills sockret smälter. Låt svalna.
Dela och pressa apelsinerna under tiden. Det gör inget om det kommer med kärnor och fruktkött.
Blanda ner apelsinjuicen i den svala sockerlagen. Rigga upp silduken i sin ställning eller i ett durkslag ovanför en bunke eller gryta. Silduk hittade jag förresten på närmaste icabutik för en tjuga.
Skopa eller häll apelsinsaften genom sil/silduk. Har du tid och vill ha saften riktigt ren och klar låter du den droppa igenom silduk på egen hand. Annars kan du på slutet ta loss silduken och vrida lätt för att få ut det mesta av saften ur fruktsaft/kött/skal.
Häll upp saften på väl rengjorda flaskor. Gärna mörka. Ställ saftflaskorna i kylen. Om du vill ha längre hållbarhet, använd konserveringsmedel och följ anvisningarna på flaskan/påsen. Eller frys saften.
Räkna med att du får ungefär 2,5 liter saft. Jag använde 2 eller 3 apelsiner utöver 2 kilo, och ökade på sockret till 1,6 kilo och fick 2,7 liter saft att späda ungefär 1:4.
Mina blodapelsiner var till största delen av sorten Moro, och några var Sanguinello. Båda från Sicilien och plockade tidigt på säsongen, före jul förmodligen. Det syntes på färgen. De flesta hade bara en röd kant i fruktköttet och ett par Moro var helt blonda. De var goda ändå, både att äta och att göra saft på. Jag måste testa att göra saft i februari också, då borde saften bli riktigt röd. Fast jag har ju två kilo blodapelsiner kvar... marmelad kanske? Läser mer om blodapelsiner på Taffel och får inspiration, en siciliansk blodapelsinsallad? italiensk fläsklägg med blodapelsin och rosmarin?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
