Sjömansbiff - klassiker med variation

Den svenska husmanskosten innehåller en hel del klassiker som jag älskar. Somliga mer än andra, och Sjömansbiffen är en sån rätt. Jag ska inte sticka under stol med att det faktiskt tar en hel del tid att laga den (i alla fall om man gör en stor omgång) men resultatet är väl värt varenda minut nedlagd matlagartid.

Samla familjen eller vännerna i köket en söndag eftermiddag - att laga mat tillsammans är ett himla bra sätt att umgås. Kvalitetstid. Senast jag lagade Sjömansbiff var det på 18-åriga dotterns önskan. Den här gången testade jag också att ändra på de klassiska smakerna, ett experiment som verkligen blev lyckat! Två grytor med biff, lök och potatis - men den ena fick originalets öl, buljong och lagerblad och den andra fick vin, fond och färsk timjan. I lunchrummet kastades avundsjuka blickar från de som inte hann smaka.

Vad ska man kalla den varianten tro? Sjöfrubiff? Låter konstigt... Hmmm, om Sjömansbiff ibland går under namnet Beef Nelson, kanske vin/fond/timjanvarianten kan få heta Beef Emma/Emmabiff efter älskarinnan lady Hamilton?

Det här behövs, per person:
1/2-1 gul lök beroende på storlek
100-150 gram nötkött i skivor, 5-7 mm, innanlår, rulle eller ytterlår
ca 250 gram fast potatis
smör & rapsolja/annat fett att steka i
salt & peppar

Sjömansbiff:
1-1/2 dl öl (en burk till 4 portioner), jag brukar ha ljus lager
mörk oxbuljong
1 tsk tomatpuré
1 lagerblad

Emmabiff:
ca 1/2 dl rött vin, en miniflaska/tetra på 250 ml till 4-6 portioner
köttfond eller buljong
2 tsk tomatpuré eller puré på soltorkade tomater
några rankor färsk timjan

Tillbehör:
Inlagd gurka; hela ättiksgurkor, smörgåsgurka eller cornichons
Inlagda rödbetor
Kokta morötter är också ett klassiskt tillbehör

Gör så här:
Ta fram köttet så det inte är kylskåpskallt vid stekningen. Skala löken och skär den i skivor.

Bryn löken och lägg den åt sidan. Klappa köttskivorna torra med hushållspapper, dela i mindre skivor om lövbiffarna är stora. Bryn köttet i het stekpanna. Ta några få skivor åt gången annars kyls pannan ner för mycket och köttet läcker ut en massa vätska och blir kokt istället för stekt. Vispa ur stekpannan med lite vatten och sila ner skyn i en gryta.


Om du gör Emmabiff: slå vinet i grytan och låt det puttra på medan du fortsätter med maten. Reducera till hälften ungefär och dra grytan åt sidan om du inte är klar att lägga ner kött och potatis ännu.

Skala potatisen och skär den i skivor, förslagsvis med matberedare/assistent/mandolin. Låt skivorna vara 3-5 mm, för tunna riskerar att bli potatismos.

Sätt grytan på plattan och gör iordning vätskan till rätten. Här ska finnas stekskyn, öl respektive vin, buljongtärning/pod/fondkoncentrat, tomatpuré, vatten. Nu ska sjömansbiffen/Emmabiffen varvas, fundera på hur många lager du ska göra (potatis, kött, lök, potatis, kött, lök, potatis) och skuffa råvarorna lite i högar så du inte får överraskande slut på nån. Lägg nu ett lager potatisskivor i grytan, kött på det, krydda med salt och peppar, lägg lagerblad respektive timjan på köttet och fördela lök på. Fortsätt med varven, och se till att det sista blir potatis. Med handen, eller möjligen en slev, trycker du nu till ovanifrån så potatis och kött kommer ner i vätskan ordentligt. Fyll på med vatten i grytan tills det nätt och jämnt täcker översta lagret potatis, vicka grytan fram och tillbaka för att blanda med med buljong/öl el vin längre ner. Tryck till från ovan igen.


Nu är det bara att låta grytan puttra under lock på låg värme tills potatisen är färdig. Då brukar också köttet vara mört. Titta till grytan då och då, tryck ner potatisen i vätskan.

Dags att servera och njuta av resultatet. Visst var det värt varje minut? En fantastisk sak med god mat är hur vi kan mötas omkring den, minnas middagar hos mormor, längta efter tid och inspiration att laga god mat, vi kan diskutera matens betydelse för hälsan, för familjen och samhället, vi kan njuta och analysera smak, doft och textur, vi kan dra oss till minnes anekdoter och skönor om maten.

Varför använder man öl i sjömansbiffen, var det för att det var ont om färskvatten men gott om öl på fartygen? Var det rent av lord Nelson som var sjömannen man syftar på, det sägs att sjömansbiff också kallas biff a la Nelson eller Beef Nelson. Fast det kanske man säger det bara för att sjömansbiff inte är så lyckat att direktöversätta, vilket jag upptäckte när jag lagade mat med en lankes (man från Sri lanka) en gång.... seaman's beef låter inte helt fräscht.

Råkar man ha ett välsorterat bibliotek i närheten kan man till och med fördjupa sig i fartygskosten och skrönorna därikring: Sjömansbiff och stormsoppa.