Kotlett & potatis

Tänk ibland undrar jag hur min hjärna är funtad. Somliga dagar verkar det högst omöjligt att ta den rakaste vägen, att följa en enkel instruktion. Även om det är min egen idé från början kan jag raskt hamna på ett sidospår som tar mig någon annanstans. Så blir det ofta när jag skriver, bloggar. Så ock med matlagningen.

Den här dagen var jag helt inställd på husmanskosten milda smakminnen från barndomen. Kotlett och potatis helt enkelt. En gräddig sås med bara lite allkrydda eller grillkrydda och en skvätt soya. Kokta grönsaker. Morötter förstås, och ärtor. Kanske har jag broccoli kvar i frysen? Kokt potatis till förstås.

Redan i mataffären tog jag det första sidosteget. Jag lät mig förföras av en binge Mikliröda miniplommontomater. Väl hemma åkte potatisen i grytan, med vatten och havssalt på. Sen fann jag mig plötsligt stå och göra en tomatsallad istället för att skala morötter. Nåväl, har man tagit Fan i båten får man ro honom i land, tänkte jag och fortsatte skiva rödlök i lövtunna skivor och repa små envisa timjanblad från stjälkarna. Olivolja, lite balsamvinäger, flingsalt och några tag med svartpepparkvarnen.

Jaha, nu har jag ju duktigt avvikit från barndomen. Balsamvinäger passar inte så vidare bra ihop med allkrydda. En riktig sås-Maja är jag, så att servera kotletten naken eller bara med lite sky till potatis och tomatsallad finns inte på kartan. Utan någon klar plan började jag bryna kotletterna, kryddade med nymald 4-peppar (svart, vit, grön, rosé). Jag hade förresten benfri kotlettrad som jag skar i tunna skivor, ca 8 mm.

Vispade ur pannan med lite vatten, så på med ett par dl grädde och en pod köttbuljong, och ner med alla kotletterna. Medan såsgrunden fick koka ner lite rotade jag runt i kryddskåp, skafferi och kylskåp. En halv burk puré på soltorkade tomater rörde jag ner i såsen. Smakade. Mmm, den där tomatpurén funkar i grädde också, fast mer smak behövs förstås. Mer av den där 4-pepparn. Lite timjan för att komplettera tomatsalladen. Nja. Fortfarande mesigt. En skvätt balsamvinäger lyfte såsen från barndomsmes till vuxennivå.





Riktigt gott blev det. Förstås inget nyskapande trendigt så, men trevlig vardagsmat som jag kommer att göra fler gånger. Då steker jag nog några extra kotletter, Svärynglet och jag sånär gick en match om vem som skulle få de sista kotletterna till lunch.


En 30-minutersmiddag borde egentligen inte innehålla kokt potatis för då underskattar man hur lång tid det faktiskt tar i köket. Men om man är rask på att skala potatisen, skär den i bitar, och kokar upp vatten i vattenkokare så kommer man nära den den halvtimmen. Annars kan man förstås servera kotletterna med till exempel frysdiskens klyftpotatis, med ris eller något gryn som matvete.