måndag 3 januari 2011

Blodapelsinsaft

Blodapelsin är en av mina passioner. Så har det inte alltid varit, länge valde jag de blonda, söta, lättillgängliga och insmickrande kusinerna apelsin, clementin, satsumas, tangerine. Min första riktiga utlandsresa som vuxen var bröllopsresan till Florida. Apelsiner i överflöd. Färskpressad apelsinjuice var trots detta en ganska dyr dryck på restaurangmenyerna. Men som jag njöt!

Nu när jag tänker på det undrar jag om det inte var resan till Sicilien som fick mig frälst på blodapelsiner. På det lilla lägenhetshotellet i Siracusas gamla stan Ortigia stod det alltid skålar med frukt framme. Kaktusfikon och så blodapelsiner förstås. Ofta fula, grönskimrande, grovt knottriga eller ojämna. Ändå underbart saftiga, med massor av smak, och inte alls så yxigt sura som jag förväntade mig utifrån utseendet.

Det finns ju bara en nackdel. Magen. Halsbränna/sur mage/magkatarr går inget vidare ihop med de sicilianska läckerheterna. Så jag stoppar i mig några kalktabletter och fortsätter äta ;)

Glömde nästan - läpparna. Bästa sättet att njuta blodapelsinerna är skurna i klyftor, att slita och suga köttet och saften från skalet. Gissningsvis ser man ut som Underlandets Cheshirekatt när man går loss på apelsinklyftorna en kylig vinterkväll. Blodapelsinerna rodnar ju när nätterna på Sicilien är kalla, inte oväntat är det kallt här hemma också. Kyla får läppar att spricka. Blodapelsinjuice innehåller riktligt med syra. Ni fattar. Cerat på. Sen klyfta.

I söndags handlade jag på stormarknaden och hittade blodapelsiner till fyndpriset 5:90 för en kilospåse. Nu jäklar fanns det ingen ursäkt längre för att inte göra den där saften jag funderat på så många gånger. Jag säger bara det, hade jag vetat att det var så enkelt - och så gott - hade jag inte gått och dragit på det så! Första glaset med ljust rödskimrande isklirrande saft gick till dottern. Hon skulle bara smaka en klunk, och sedan fick jag aldrig tillbaka glaset...

Gör saften. Det är inte svårt och arbetsinsatsen är väl investerad tid. Jag lovar, saften gör succé. Den lilla flaska jag tog med till jobbet frambringade lovord, leenden, smackanden, gutterala läten och frågor om receptet.

Det här behövs:
2 kilo blodapelsiner
1,5 kilo strösocker
2 matskedar citronsyra
1 liter vatten
zestjärn, vasst rivjärn eller potatisskalare
silduk eller finmaskig sil

Gör så här:
Börja med att skrubba apelsinerna med varmt vatten och en rotborste eller ren diskborste. Torka dem torra.

Riv av det yttersta gula på skalen med ett zestjärn eller vasst rivjärn. Man kan använda en potatisskalare också men då måste man vrida eller stöta skalen för att få fram den olja essensen ur skalet.



Lägg apelsinskalet i en stor bunke eller gryta som tål värme. Häll i socker och citronsyra och blanda.


Koka upp vattnet, häll det i bunken och rör om tills sockret smälter. Låt svalna.

Dela och pressa apelsinerna under tiden. Det gör inget om det kommer med kärnor och fruktkött.


Blanda ner apelsinjuicen i den svala sockerlagen. Rigga upp silduken i sin ställning eller i ett durkslag ovanför en bunke eller gryta. Silduk hittade jag förresten på närmaste icabutik för en tjuga.

Skopa eller häll apelsinsaften genom sil/silduk. Har du tid och vill ha saften riktigt ren och klar låter du den droppa igenom silduk på egen hand. Annars kan du på slutet ta loss silduken och vrida lätt för att få ut det mesta av saften ur fruktsaft/kött/skal.


Häll upp saften på väl rengjorda flaskor. Gärna mörka. Ställ saftflaskorna i kylen. Om du vill ha längre hållbarhet, använd konserveringsmedel och följ anvisningarna på flaskan/påsen. Eller frys saften.


Räkna med att du får ungefär 2,5 liter saft. Jag använde 2 eller 3 apelsiner utöver 2 kilo, och ökade på sockret till 1,6 kilo och fick 2,7 liter saft att späda ungefär 1:4.

Mina blodapelsiner var till största delen av sorten Moro, och några var Sanguinello. Båda från Sicilien och plockade tidigt på säsongen, före jul förmodligen. Det syntes på färgen. De flesta hade bara en röd kant i fruktköttet och ett par Moro var helt blonda. De var goda ändå, både att äta och att göra saft på. Jag måste testa att göra saft i februari också, då borde saften bli riktigt röd. Fast jag har ju två kilo blodapelsiner kvar... marmelad kanske? Läser mer om blodapelsiner på Taffel och får inspiration, en siciliansk blodapelsinsallad? italiensk fläsklägg med blodapelsin och rosmarin?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar